Idag sålde jag min förstärkare. Det kändes lite som jag avslutade en epok av mitt liv nästan. Har länge tänkt att jag ska sälja den för att jag använder den faktiskt inte längre och den tar en himla plats. Jag har hela tiden tänkt “men tänk om jag vill spela i band igen, då behöver jag den ju” och så har jag inte sålt den. I förrgår tog jag tag i det och la ut en annons på Blocket för att inte hålla på vela längre, och idag kom en kille från Lidingö och köpte den. Känns såhär i efterhand väldigt bra, men lite tråkigt med. Men det är väll så med saker som man haft länge och är kopplat till nått som har betytt mycket för en under en längre tid.

Nu är den i alla fall såld och drömarna om att bli rockstjärna är halvt begravda, har ju fortfarande kvar mina gitarrer som jag faktiskt inte vill sälja. Men det är väll så att man “växer upp” och inser sina begränsningar. Sen har jag bytt intresse lite med, musik är inte allt längre. Rockstjärnedrömmen lever kvar i hoppet om att “lyckas” med vloggen i någon mening. Har insett att det är samma drivkraft, hoppet om att få sina 15 minuter av berömmelse, eller vad uttrycket nu är.

Musik har under flera år varit en stor del av mitt liv, tills ett band jag spelade med sög allt det roliga ur det. Det förstörde min intresse rätt rejält. Det var helt enkelt inte kul att spela i band längre, i alla fall inte på samma sätt som förr.

Men nu är det ett avslutat kapitel och det känns väldigt bra.